Mean girls 2 är ganska så skild från den första. I den första Mean girls handlade om Cady som var ganska så "oskyldig". Hon kom från Afrika och rest runt med sina föräldrar där och skolan hemma i U.S.A var något helt nytt för henne. Det var socialt och spännade. Men
hon fick inte så många vänner i början men redan nästa dag fick hon vän. Vännen har en historia med the platices och vännen ville att Cady skulle låtas vara en av dem för att kunna göra slut på dem. Cady blir en av dem och tror att the platics är hennes vänner. Men tills sist inser Cady vilken knipa hon är i och frågan är om hur hon ska ta sig ur den. 
I Mean girls 2 så är det lite mer som en tuff "pojkflicka" som det fokuseras på. Joe har runt flyttat bland olika skolor. Hon har aldrig varit med i dramatik förut och därför vill hon hålla sig undan det. Men hon dras in i det ändå eftersom hon är så tuff och annorlunda och blir istället populär Hon har en tuffattyd. Hon tar inte åt sig av rykten och litar på sig själv. Eller det i är i alla fall den hon utser sig för att vara. Hon visar sig sen efter hon har lagt av den tuffa flickan attyden att hon egentligen bara vill ha vänner , framför allt tjejer eftersom hon aldrig har haft riktigt bra tjej kompisar förut. Men the platics blir avundsjuk på henne och envisas om att försöka få bort henne från "centrumet."
Filmerna har båda riktigt bra budskap. De visar liksom hur tuff livet kan vara i en skola där det så mycket grupper och regler. Det är liksom en intressant diskussion om väcks upp när en person som inte har brytt sig om det tidigare liksom dras in det när personen egentligen bara ha ville ha vänner. Jag känner att jag kan reletra till båda dessa utsides. Jag menar först och främst så är det ju svårt att anpassa sig till alla regler som finns på en skola och det är ju liksom inte alls lätt att lära sig att vara sig själv. Jag tror jag var något mellanting av Cady och Joe faktiskt. Jag menar jag var lite smått "oskyldig" och visste inte riktigt vad hörde hemma i gymnasiet men däremot i högstadiet var jag mer som Joe faktiskt lite mer som en pojkflicka som gillade sport och så. Det är intressant hur man som person ibland anpassar sig bara för att få passa in och nästan låta det ändra en. Lite smått fånigt egentligen med tanke på att jag ändå inte riktigt kände mig som mig själv då utan ibland var jag lite mer om vad som förväntades av mig. Men det är så lätt hänt egentligen. Filmerna kan visa hur man lätt dras till uppmärksamhet utan att riktigt veta vad det innebär och det kändes som om det var precis det jag gjorde under den tiden. Däremot när det gäller nuföritden kändes det som om jag höll på att falla in i samma bubbla igen men faktiskt så känns det som om jag äntligen har kommit ur den och det är så underbart. Att saker och ting löser sig ändå bara man är sig själv! ;)
Filmerna är båda bra på det sättet eftersom de båda har ungefär det budskapet att det är viktigt att vara sig själv och vara stolt över den man är. Även om de är båda väldigt idylliska så är det ändå riktigt bra karaktärer i dem och båda har ett riktigt fint djup som är intressant att se. Däremot tycker jag att Mean girls har lite mer utvecklade karaktärer. I Mean girls 2 var det inte alls lika mycket utvecklat och skådisarna var inte lika bra. Dessutom så var jag uppväxt med just den filmen. Jag hade sett den i tvåan i gymnasiet och tyckte den var en bästa filmer jag hade sett. Och det är ju den känslan av noslagi som riktigt aldrig kan beskrivas på samma sätt med en sådan modern film som Mean girls 2. Men det fanns även mycket annat som gjorde den bra också. Jag älskade karaktären Joe jätte mycket och den var riktigt rolig. :)
Men nu måste jag sova! ;)
Ha det!




Dessa filmer beskriver en kärleks historia som är riktigt romatiskt , ibland kanske överdrivet söt ibland men det är ju disney! :D


